Trots!!!

Ungen lyssnar inte på något jag säger...Jag får så jävla dåligt samvete när jag skriker på honom.. men när orken tar slut så känner jag ingen annan utväg..jag vet att han inte lyssnar bättre för det.. men jag måste ju ta alla strider..

Trött och ledsen blir jag då jag vill att de här 3 veckorna jag har hemma med honom ska vara fina...jag vet också att vi sätter upp höga krav för semestern men mina krav var faktiskt bara att vara med Emilio och ha det bra och då känns det mindre roligt när han är stödig och nästan elak :-(

Ja ja det är väl en mammas lot i livet att ha det så här ....

Och idag blev inte dagen som den var tänkt..jag skulle ha varit hundvakt hemma hos bror, fått vara i deras radhus..åå vad jag vill ha uteplats.. men det blev en ny vändning igår och nu ligger jag hemma i sängen och gråter för Emilio och jag bråkat och en frustration av att sitta fast här hemma...Och inte någ med det så känner jag mig svullen och dan igen ..och det beror nog på 2 veckor utan löpning..så hur jävla ont med knä gör ska jag ut och springa i veckan för att åtminstående slippa den känslan...