Upp och ner
Har ändock haft tre nätter som jag har fått sova på och jag har faktiskt mått mycket bättre överlag, men jag vet ju att både ångesten och depressionen ligger där under och kan komma när som.
Varför kan man inte bara stänga av och bara köra?
Har så svårt att reda i vad som är verkligt och vad jag inbillar mig! Alltså inte så att jag ser saker men bara genom en blick eller hur någon sa något till mig gör att jag tror att folk dömer mig, tycker jag är knäpp och så vidare. Jag vill vara stark, starkare än jag är i dag!
För någonstans tror jag ändå att man bör vara ganska stark om man lever ed depression/ångest och klarar av både arbete, barn och livet i helhet.
Men en dag bara få gå utan att ha dessa olustiga känslor som ändå far omkring i kroppen. Jag kan ju än i dag må dåligt över saker som hände för flera år sedan, saker som är gjorda som jag inte kan göra något åt! Men som gror och förstör min vardag ibland.
Jag mår dåligt över att jag inte kan rädda världen, känner mig som en dålig människa för att jag just nu har nog med att rädda mig själv istället för andra.
Jag jobbar fackligt och hjälper nog folk lite nu som då, och jag tycker om att träffa alla underbara människor som brinner för detta precis som jag gör, men känner att jag vill göra mer.
Var kontaktfamilj åt en pojke förra året som jag hade varannan helg, och min pojke och han gick bra ihop men något funka inte, mellan den familjen och mig och jag var tvungen att säga ifrån. Detta gjorde mig ont, att jag inte klara av att vara hans kontakt!
Hmm lite av dagens funderingar!!