En vecka semester.

Hemma efter en vecka borta, en vecka som varit helt underbar ihop med min son. Semestern började på söndagen, dagen vi skulle åka, kände redan på morgonen att jag kände av ångesten men gick omkring och tog det lugnt. Var dum eller så och börja läsa om hur mina mediciner funkar och såg ju att jag inte ska blanda dessa då det kan störa hjärtrytmen, så nu blev jag ju extra nojig, faan jag som ville ta en extra tablett på morgonen. Men fick vänta då jag de sista 3-4veckorna har känt att hjärtat har rusat, det har varit jobbigt och träna och jag har mått skit när jag tränat. Så morgonen började inte bra, sen kom min kära mor 1 timme och en kvart innan hon skulle, och jag vet att hon inte tänker att det är något fel med det men i min lilla ångest värld så blir det lite kaos, smitt in till grannen och fick andas igenom det för att vända in igen och förutsätta göra mig färdig. Resan ner till Göteborg gick bra, checka in gick bra, strosa gick bra, på väg till restaurangen på kvällen hända något vet inte vad, vet inte vad som utlöste det men ångesten kom, snurra i huvudet, illamåendet steg,tog en tablett men kände att det var försent för att hindra, maten kom in och varje tugga jag tog växte i munnen men försökte att äta och samtala så att min son skulle fortsätta äta.. helt i järngrepp av ångesten, livrädd, för vad vet jag inte, flr allt. Jag skulle vilja skrika rakt ut, skulle vilja sparka och slå.. jag ville vända hem, hur faan skulle jag fixa en vecka med detta var min tanke.. återupplevande min ångest från Grekland, det var hemskt!! Tur i oturen kunde Emilio inte sova så han kröp ner till mamma och jag fick lite ro Sov typ inget den natten, dels för vi låg i en 90 säng och för att ångesten inte ville släppa, på morgonen då visste jag att min allergi tablett var ute ur kroppen så jag kunde ta en tablett på morgonen med. Frukosten var svår att få ner men vart efter timmarna på båten gick så kändes allt bra, alltså så pass bra att jag kunde ägna mig helhjärtat åt min son, vi var ute på däck, vi spela spel, tyvärr om man ser i sjukdomssyfte smiter jag nog från mina känslor och fokuserar all min uppmärksamhet på honom. Så utan honom vet jag inte hur jag skulle fungera.. Dagarna som sen efterföljer är fina, vi upplever Legoland, lalandia, vi spelar, vi busar, vi är och gör bara det vi känner för. Tycker att det har varit helt fantastiskt att få ge detta till min son. Även fast han har längtat hem till vanlig svensk mat och saknat sina vänner har veckan varit jätte bra. Vi avsluta hemfärden med ett stop i Ullared för lite mer shopping, Emilio jätte nöjd som sparat sina pengar och kunde köpa en hel del nya leksaker👌🏻
Och väl hemma igen ser jag tillbaka på veckan och känner mig larvig gör min ångest, varför beter jag mig så, varför kan jag inte vara "normal". Det var väl inget att ha ångest för, men tyvärr är det inget jag styr över och jag vill inget annat än att må bra, kunna resa, göra saker utan att bli helt förstenad