Trött, kluven...

Känner mig så trött, orkeslös... vissa stunder när jag sitter, går eller vad jag än gör så kommer jag på mig själv att jag är helt tom, tom, det känns som om jag skulle skrika skulle det eka i mig, det känns som jag är ett skal utan innehåll. Medans jag sen har hundra känslor på en gång, vill skrika, gråta gräva ner mig och försvinna.. Jag blir helt slut av att må så här... jag har även jätte svårt att se mig tillbak i arbetet i morgon, men samtidigt kan jag inte gå hemma heller.. har bara två dagar jobb den här veckan sedan semester och höstlov med min son. Har nästa möte med psykoterapeuten på torsdag och jag måste nog mentalt ställa in mig på att hon/jag inte kommer kunna göra underverk, även om jag skulle hoppad på det. Visa själar ska nog bara ha det tyngre än andra, jag kanske ska må så här... dom jag har sakt tidigare så måste man vara en jävligt stark människa för att leva med psykisk ohälsa då det rubbar livet så grymt hårt, man får kämpa med näbbar och klor att hålla sig över vattenytan och samtidigt sköta sitt jobb, hem , barn osv... men just nu när jag är inne i mörker så skulle jag bara vilja lägga mig ner och försvinna... jag orkar inte vill jag ropa.. jag fixar inte fler djupa dalar.. jag vill inte, jag vill inte, jag vill inte... men men snart är man väl på topp igen 😢😢😢😢 Ha en skön söndag alla där ute... våga prata om psykisk ohälsa!!!