En kvinna som inte har någon att dela sina tankar med, som brottas med panikångest och en saknad.Som behöver en plats att skriva ner tankarna som ibland äter upp mig innefrån.
Som ni förstår så har jag ångest mer eller mindre varje dag, jag kanske inte har den värsta sorten ångest men den är tillräckligt jobbig ändå. Den allmänna känslan som kryper i kroppen, obehaget som ständigt finns där. Men jag lever ändå ett ganska normalt liv, så allt som läses på denna sida är sådant som händer i mig och inte många behöver uppleva min mörka och tragiska sida. Men jag lyfter ofta för andra om min ångest för att lyfta fram psykisk ohälsa i ljuset!
Det är så konstigt med ångest, för trots att jag sitter här hemma i mitt trygga hem dör jag trivs bäst så kommer obehaget, illamående och yrseln.
Ibland så eller ganska ofta så önskar jag att slippa denna fruktansvärda sjukdom, få leva ett normalt liv!
Men men ska inte sitta här och tycka synd om mig själv!!! För jag har ändock ett fint liv med min son!!
