Ännu mera tankar...
Har även de sista dagarna tänkt lite på det här art vara två... och ja någon slags längtan kan jag väl känna men jag är ju en sådan där som vill bli helt nokad.
Jag vill att det ska vara som på film, någonstans vet jag att jag måste släppa den tanken om jag över Huvudtaget ska hitta någon.
Men som det ser ut just nu när jag inte ens får ihop mitt liv utan någon annan i det, hur skulle jag ens ha tid för att dejta🤔 det funnar ju inte.
Någonstans måste jag även hitta ett lugn i jobbet, så jag kan ha fokus på min son som ska ha första prio.
Och som det har varit sen augusti så har han inte ens riktigt fått det. Eller nu ljuger jag, för första prio är han alltid men Då han har blivit större har även fokus på att klara sig själv fått större roll men min första och viktigaste prio är han och kommer alltid att vara...
Nu kom jag bort från ämnet igen men men