En kvinna som inte har någon att dela sina tankar med, som brottas med panikångest och en saknad.Som behöver en plats att skriva ner tankarna som ibland äter upp mig innefrån.
Ja när man uttrar de små orden att jag mår nog bättre, jag har inte mått lika dåligt så kommer det som en brev på posten. Ja jag mår dåligt idag men jag vet också att jag kommer må bra och jag kommer må dåligt igen.
Jag vet att jag både lider av ångest och jag lider av deprissioner och jag vet att jag kommer ha det kämpigt ibland eller ofta men jag är ändå jag... jag måste hitta sätt att omge mig med positiva saker och inte saker som gör mig mer frustrerad.
Det jobbiga med alla insikter som kommer upp är att jag kan tvivla ännu mer på mig själv.... Är det så att det är mig det är fel på, varför känner jag som jag gör.