"Är väldigt slippad"

Var förra veckan hos ny sjuksköterska för att få hjälp i vad jag behöver för hjälp med ångest och depprisioner och den timmen gick fort, jag både öste ur mig, prata lugnt och sansat, skratta, stor grät och ändå var samlad.. om man inte är tillräckligt tokig som man är... Men jag tyckte ändå att det var ett mycket bra möte, men han sa att han inte riktigt visste vad jag behövde för hjälp då jag var "väldigt slippad" att jag var svår att läsa, jag är tydligen en jävel på att lyfta mig själv men ändå så mår jag ju som jag gör. Jag har en barriär som nog inte är till min fördel men att det ligger nog en hel del i min då tid som gör att jag mår som jag gör. Men jag sa precis vad jag tyckte och tänkte under denna korta timme och kände att jävlar den här människan har redan fått mig att tänka klura lite, var hård emot mig på rätt sätt och förklara andra saker så jävla bra att jag ändå fick någon fröjd i hjärtat. Men det har ändå varit många tankar som snurrat i mitt huvud, tankar som jag måste lära mig att sluta tänka. Jag känner mig nästan hela tiden så en andra klassens tjej, fattig, sämre än andra, trögare än andra, klarar ej av andra saker som andra, jag är ful, har fula kläder, får inte saker att gå ihop, söker inte jobb då jag tror inte jag skulle klara av dem, jag är ingen bra kompis, jag är inte rolig. Men något jag aldrig tullar på är min roll som mamma, där är jag grym. Men jag är ju minst lika bra som alla andra, om inte bättre, jag är en ensamstående mamma som har ångest och lättare deprissioner till och från och jag fixar att jobba heltid med ett jobb som man får det mest jobbar i mot vind och jag har hela och rena kläder även om de inte är av det finaste märket som jag ibland önska att jag hade råd med men jag har kämpat och jag fixar allt som står i min väg. Jag har haft uppdrag som kontakt familj, jag har lyssnat på vänner som har det jobbigt trots att mina egna problem ibland äter upp mig så jag är jävligt grym vän, jag har tagit mycket skit från vänner och aldrig någonsin kastar jag det tillbaka på dem. Jag vet att man bara sårar folk när man gör som dem och slänger ur sig vad man tycker och tänker om dem för att man tror att man är bättre än någon. Även om jag själv kan tycka det ibland skulle jag aldrig såra någon genom att slänga det i ansiktet på dem. Jag har mycket frustrationer i mig som säkert skulle behöva komma ut men jag hoppas att allt kommer att bli bra i framtiden, jag hoppas på att jag kan bygga upp mig själv och övervinna min ångest för jag är en kämpe och jag vägrar att förlora!