Höst och en berg och dalbana i känslor.
Jäkla höst eller jäkla jag???
Mina jäkla känslor som åker jojo med mig.. vad ska man känna, vad är rätt och vad är fel och hur ska man orka motivera sig själv att fortsätta?
Jag ser det mesta positivt även i mina mörkaste stunder, jag ser att jag kommer komma ur detta, jag ser att jag vet att jag brinner för det jag gör, jag vet att livet är jäkligt bra ändå!
Jag lever ett bra liv, jag har inte något att klaga på🤷🏼♀️ och jag vet att det är ok att veta allt detta och ändå få må skit ibland, att få må dåligt och tycka synd om sig själv ☺️
Jag är en HSP person high sensitive person, jag känner mycket, mina dalar är djupa och mina toppar är höga och att lära sig att leva med detta är en konst, sen lite generell ångestsympton på det är ibland lite trixit att handskas med. Och om jag har svårt för att ibland kanske inte bara för mig själv, då kan jag tänka mig att människor runt mig har ännu svårare att bemöta mig🤪
Jag är en HSP person high sensitive person, jag känner mycket, mina dalar är djupa och mina toppar är höga och att lära sig att leva med detta är en konst, sen lite generell ångestsympton på det är ibland lite trixit att handskas med. Och om jag har svårt för att ibland kanske inte bara för mig själv, då kan jag tänka mig att människor runt mig har ännu svårare att bemöta mig🤪
Ibland undrar jag om mina känslor är fel men jag vet ju innerst inne att mina känslor är sanna för mig och ingen kan ta bort det men eftersom jag känner stort och mycket så måste jag försöka att hitta tid innan jag ens ska prata om det!