Inte helt dum i huvudet!
Ja ni vilken jävla vår det har varit, för alla!! Coronan har ju ställt till med förödelse hos alla. Hos de som blir sjuka, i sjukdvården för de som arbetar, affärer och resturanger som går omkull och människor som blir utan arbete. Människor mår sämre av både ångest och rädsla.
Vårens alla saker man skulle se fram emot försvann och kvar blev isolering och karantän och en tid för att må sämre för dem som redan mår sämre till vardags.
De som har ångest får mer ångest, och de som inte har ett tryggt hem innan får det ännu värre just nu när man måste vara hemma mera.
I början av denna tid (covid-19) så kunde jag känna att jag blev lite normal, helt plötsligt så blev människor rädda och fick ångest för saker de inte kunde styra över, yes tänkte jag, välkommen till min vardag! Men ju längre tiden gick så blev ju även min ångest starkare..nu vet jag ju inte om det har med min vanliga ångest eller det fakta att jag faktiskt har en inflamation i sköldköteln.
Detta mina vänner kan förklara alla mina jävla känslor och saker som har hänt i kroppen på sista tiden.
Mina hormoner har lekt berg och dalbana med mig. Jag har varit sååååå rolig att hänga med.
Det har gått från gråtandes i dagar till ilska och frutration, mensrubbningar vilket i sin tur inte hjälper till mycket i en hormonstin kropp.. haft mens varanan vecka... nu lite bättre
Jag har haft svårare att motivera mig, jag har varit trött men inte kunnat sova ibland medans jag andra dagar kan sova hur mycket som helst.
Kom av mig helt i mitt skrivande då min fina granne kom in och prata med mig..