Nattens grepp..

Så var den här om mig, som ett järn grepp lät den mig sova 30 min, jag som var sååå trött ligger nu så pigg. Ångesten väckte mig och har mig nu helt klar vaken.. vågar eller kan inte somna om... vet inte vad som är bäst/sämst. Kände känslan tidigare under dagen, den har kommit krypande långsamt men jag har hållet den undan och trott att jag nog skulle kunna somna och vakna i morgon bra. Men ångesten hade andra planer, men jag är ju van vid att inte få som jag vill, men idag är det en jobbig känsla, känslan att förlora någon.. ligger med handen på Emilio för att veta att han andas och mår bra.. tyckte han var lite varm så vid öppen dörr på balkongen och fläkten på.. jag behöver nog också bli sval... Jag vet att jag inte har något val i min ångest, den försvinner inte hur mycket jag än vill så jag försöker att acceptera och leva så här, men jag skulle vilja mera.. skulle vilja mera...jag vet att många inte förstår mig och min ångest och kan tycka att jag är larvig och konstig som inte kan göra saker. Ibland kommer jag på mig själv med att jag lever i lögn själv.. jag kan ju säga att jag försöker att göra saker utanför min bekvämlighets zon men varför lura mig själv det är inte mycket jag gör... Men för det mesta gör det mig inget, bara Emilio är nöjd med sitt liv så behöver jag inte mer.. det jag kan. Örja bli rädd för är den dagen när Emilio inte är i behov av mig så mycket längre..hur kommer jag kunna handskar min ångest då.... Jaha..