En kvinna som inte har någon att dela sina tankar med, som brottas med panikångest och en saknad.Som behöver en plats att skriva ner tankarna som ibland äter upp mig innefrån.
Har ett par dagar försökt klara mig utan tabletter, och ja visst överlever jag, självklart gör jag ju det.. det ör ju inte en dödlig sjukdom i sig men att varje kväll iallafallkäbna den där hemska känslan smyga omkring i närheten.. den tassar omkring och jag jag mitt yttersta att inte låta den ta plats i min "buss" (buss tänker ni, ja i min behandling så var det just hur stor plats mina monster tar i min buss) de är ständigt närvarande..men jag fokuserar och ska göra min semester vecka nästa vecka, i te den här veckan som kommer utan veckan efter, att bli hur bra som helst. Emilio ska få en fantastiskt vecka och jag med!!
Idag med ska jag försöka utan tabletter men sen vågar jag inte riskera att vara utan, då jobb veckan som kommer innehåller utbildningar och sådant som jag och mitt psyke har lite svårt för.. jag brukar fixa det galant men har man mitt psyke så är inget en dans på rosor... men nu jävlar ...
