Tror det hör sommaren till...
Om jag ser tillbaka på somrarna som varit så har det inneburrit mera ångest överlag den här årstiden och man tycker att det inte ska va så, men alla dessa saker som man säkert vill ska hända, alla planer som man vill planera upp, de är för mig bara en massa ångest!
Jag kan inte planera, jag vill göra det och jag vill ha saker att se fram emot men jag kan inte.
Så fort som jag försöker att tänka att jag ska planera så smyger ångesten på mig!!
Men jag brukar få riktigt bra somrar och göra saker ändå men ja planerna är inte min grej!!!
Någonstans sen ett år tillbaka har jag iallafall landat i att jag trivs med mig själv, med min ångest, med min kropp, med mina åsikter och allt som är jag!
Jag har blivit den här människan med allt vad det innebär och jag är jävligt stolt över det!
Jag skäms inte över min psykiska ohälsa, jag kan däremot nästan var stolt över att jag kommit så långt som jag har trots min ångest!!
Jag tittar ibland på mig själv i spegeln, både som tillfixad och när jag är nyvaken eller vardagskläd och tänker att det syns på mig att jag trivs i mig själv!!!
Jag är lycklig där jag är!!
