Vilken kamp inombords.
Oj vad jag stongas med mig själv... en jäkla konflikt inom mig.
Utåt sett tror jag att jag fortfarande lyckas med att visa det nya positiva jag, så att ingen ska behöva lida av den komplicerade personen som jag är.
Och till slut kanske jag blir en mer normal person... alltså jag själv anser ju kanske att jag får vara precis som jag är men det verkar ju vara lite si och så om andra tycker det eller inte.
Men mina känslor kokar nästan över ibland och jag känner hur paniken och hjärtat nästan hoppar ur hjärtat ibland men jag fortsätter att le och va glad.
Igår kväll gjorde det sååå ont i hjärtat så jag fundera på om det verkligen var hjärtat istället för ångest och panik men det var det ju säkert inte eftersom jag lever och mår bra idag.